Kenneln har tilldelats SSPK:s förtjänsttecken i guld och SSPK:s uppfödarmedalj.

60-tal

Riesengårdens XO började ställas ut sept -67 mest för att vi tyckte det kunde vara roligt att få en kritik.
Det fick han, och priset blev 1:a ukk hp 1 skl utan cert men ändå BIR. Jo, man kunde bli BIR utan cert tack vare hp i ukk. Nästa utställning var Specialklubbarna i Göteborg feb -68.Cert, BIR och Bäst i Gruppen.
Sedan gick allt i en rasande fart. 3 cert i rad, BIR överallt och grupplaceringar. Årets höjdpunkt var Stora Stockholm, där han blev BIR för Elina Lehtinen och grupptvåa för Hans Lehtinen.Han fortsattse i samma stil vilket framgår på hans egen sida vilken kommer så småningom. Tankarna väcktes att skaffa en tik och kunna föda upp en kull valpar. Vi hade träffat Mona Bengtsson, kennel Gråskägg, som förutom dvärgscnauzer hade en Finsk riesentik, Teri.och henne fick vi så småningom överta.

Mona hade också två dvärgschnauzer från England, Eastwight Sea Frolic och Lichstone Catrina.
EN liten hund som sällskap kunde ju vara trevligt, Gråskäggs Johanna anlände med tåget en kall vinterdag i början av 70-talet och när hon helt oberörd av resa o kyla travade ut ur buren på stationen visste man redan att det nog skulle bli flera små hundar!

70-tal

Första kullen riesenschnauzer föddes i mars 1970. Kennelnamnet registrerades så småningom
och kenneln ägdes av mig och min mor tillsammans fram till hennes bortgång 1984.
Vi födde upp ett par utställningsvinnare och även några bruksprovschampions.
(Maximin) Otte exporterades till Skansens kennel i USA -72. Vi gjorde en misslyckad tysk import,
en av våra bästa tikar Myrkarby Dorrit fick aldrig några valpar.
Det ville sig aldrig riktigt, även om vi väl ändå åstadkom något i rasen som uppfödare.
Uppfödningen pågick fram till 1978, då XO:s sista dotter, N och Eng Ch Guldmandsbuktens Wenches
8 hanvalpar blev vår sista kull. Ingen tik, ingen fortsättning!
Jenny Harrison-Smith hade velat köpa henne året innan.
Nu fick hon göra det och hon exporterades till England och kennel Nenevale där hon fick sin egen plats i Riesenschnauzerhistorien. Det är nog den största insats vi gjorde i rasen och det är ett beslut jag aldrig ångrat.
Riesentiden var jobbig och slitsam men naturligtvis gav den fantastiskt mycket glädje också.
Rasen kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat.

Dvärgschnauzeruppfödningen började 1972 med tikarna Ch Gråskäggs Johanna och
Ch Rownhams Eastwight Sea Melody som importerats av Miss Morrison-Bell i England, en kontakt som inneburit ovärderlig hjälp och vänskap genom åren. Så småningom kom även hanhunden Ch Eastwight Sea Magic till oss från henne. Eastwighthundarna är nog fortfarande de hundar jag sätter främst i rasen genom tiderna.
I sverige köptes Jidjis Min. Artemis från Marianne Fürst-Danielson. Hon ställdes aldrig ut men blev också en värdefull hörnsten i uppfödningen.
Våra första kullar var förresten efter två Mihanhundar eftersom Saimi Nieminen födde upp rasen på den tiden.
Ibert blev vår första egna championuppfödning och han följdes av många fler.

1978 kom USA-importerna Ch Barclay Square Maximin Midas och Ch Barclay Square Maximin Minx
och kompletterade de Engelska och Tyska linjer vi redan hade. De har en egen plats i kennelns historia
och en egen sida som du hittar i bildgalleriet.

Under 70-talet fanns också mellanschnauzern Curbits Huckleberry på kenneln. Uppfödd av Curt o Birgitta Cederskog och efter Mihan Tahvo och mycket berömda Int Nord Ch Minaco Inki. Hacke vann mycket som ung, blev snabbt champion. En av de största vinsterna var BIM som ung på Schnauzer/Pinscherspecial för Marisa Brivio-Chellini. På samma utställning blev hans mor Inki BIR.
Bild på Hacke kommer då jag lyckas få fram någon, tyvärr har de bästa getts bort. Hacke passade inte som kennelhund utan fortsatte sitt liv till hög ålder som familjehund i Kumla.

80-tal

Uppfödningen av dvärgschnauzer fortsatte och många vinstrika hundar föddes upp, bland annat
Nord Ch Maximin Smiling Yankee som blev rasens första svenskfödda BIS-vinnare på SKK-utställning
och årets näst bästa dvärghund alla raser 1981. Hundar ägda av oss eller våra valpköpare blev flera gånger
Årets Schnauzer/Pinscher.

Många tikar såldes till andra uppfödare, något som alltid känts bra, och handhundarna härifrån
användes flitigt i avel av andra kennlar. 80-talet beskrivs bättre av bilder i galleriet än i text här.

Kennel Maximins uppfödning finns representerad i hela Norden samt i England
där jag födde upp en kull i slutet på 70-talet.
En hanhund importerades till Norge därifrån som färdig engelsk champion.

Tillsammans med en del dvärgschnauzerentusiaster - bl a Anne Wallin på kennel Fixus - var jag starkt involverad i bildandet av Dvärgschnauzerringen och den första specialutställningen för dvärgscnhazuer där vi lyckades få Miss Morrison-Bell som domare. Det var mycket lyckat och hedrande och det är faktiskt det enda utlandsuppdraget hon tackat ja till genom tiderna.

1989 kom svanskuperingsförbudet och uppfödningen upphörde dels på grund av detta,
dels på grund av att de kvarvarande tikarna var gamla och ingen ny föddes upp eller köptes in.

90-tal

Början av årtiondet bestod kenneln endast av tre gamla dvärgscnhnauzer och -92 till -94 två "hundlösa" år.
Då kom släthårsfoxen S N Ch Rottrivers Look Sharp at Maximin (Felix) i huset.
Jag hade tidigare under våren då jag dömde en Rottweilerutställning sett den då 4 mån gamla
Rottrivers Snow Record och nostalgin gjorde sig påmind eftersom jag hade haft ett släthår 1962.
Felix blev en framgångsrik utställningshund under ett par år.

2000

Det sägs ju "en gång schnauzer - alltid schnauzer" och det är nog sant. Med eller utan svans är åtta år utan dvärgschnauzer åtta rätt tomma år även om kontakterna i rasen alltid funnits kvar.

Visions Extra Deal övertogs från min brors kennel våren -99 som representant för de gamla Maximinlinjerna
och tanken var att försöka komma igång med dem igen. Frida parades och gick tom, parades nov 2000 igen
med den enligt min mening bästa dvärgschnauzern genom tiderna, Multi Ch Ulf v d Havenstadt,
äg kennel Fixus.
Men det gick inte som vi tänkt, inga valpar och nu är "loppet kört" för Fridas del.

2001-2003

I december 2001 föddes Märta, dvs Gråskäggs Moon Mist på kennel Gråskägg. Hon kom hit vid 8 veckors ålder i februari 2002. Det kändes särskilt roligt att återigen få en valp från Mona som ju var grunden till Maximins uppfödning drygt 30 år tidigare. Märta är en välbyggd och mycket trevlig och en av de mer personliga hundar jag haft i rasen. Hon blev parad på nyåret 2003med Ch Chelines Piggy Man och fick 3 valpar i februari 2004. Så detta var kennelns historia, nu hoppas vi kunna fortsätta med framtiden!